|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Novak
Perpetual Motion |
|
|
| Allt ordnar sig ska ni se... |
Novaks debutsingel "It all works out in the end" var en positiv klackspark som byggde upp stora förväntningar på detta album. Nu när fullängdaren då är här är det med glädje jag konstaterar att Novak visar sig hålla i det längre formatet också.
Detta är julafton för älskare av senare Beatles, Dexy's Midnight Runners, Bowie och T Rex. Dessa unga gotlänningar har alltså inte låtit 2000-talet lämna så många avtryck i sin musik, men de är mycket bra på att förvalta arvet efter sina hjältar. Låtarna är välskrivna och smakfullt framförda och produktionen utmärkt. Glammig poprock med lagom skramlig ljudbild och handklapp - jodå, det funkar fortfarande. Novak mjukar dessutom upp det brittiska arvet med små stänk av country och läckra Ennio Morricone-gitarrer.
Förutom singeln som fortfarande tillhör favoriterna bjuder Novak på en stor albumupplevelse över starka, lugnare nummer som "She", "Seven Days", suggestiva "Passing this on" och snärtiga poplåtar som "Let it grow" och Bolan-doftande "The Frog". Titelspåret är en bra låt som dock hade förtjänat en mer genomarbetad refräng och mellanspelet "China" hade passat bättre som albumöppnare eller avslutare om det nu nödvändigtvis måste inkluderas.
Dessa små aber är dock glömda när höjdpunkten "Ain't Done Nothin' Wrong" dyker upp - det charmigaste jag hört på länge och det slutliga beviset på att Novak har sisun att slåss bland de stora elefanterna. |
|
  Niclas Gustafsson 2004-09-29 |
|
|
|
|
|
 |
|
|