|
|
 | Piroth
Safe Haven |
|  |
|
|
| Vackert, så vackert |
Svenska systrarna Nina och Johanna Piroth poserar på omslaget till "Safe Haven" i kläder som skulle kunna vara 1800-tal i ett tintat fotografi som indikerar detsamma. Tidlöst trots att klockan på fotografiet visar exakt tjugofem minuter över nio...
Musiken är också av tidlös kvalitet, en drömsk folkpop med förtjusande stämsång som ringlar sig kring fina melodier och sparsamma arrangemang. De är faktiskt lite undflyende, som skygga hindar, svåra att få grepp om. Men det är ju själva lockelsen - när de byter temperament och blir lättåtkomliga upphör de att vara intressanta. Som väl är händer det mot slutet av albumet då de tyvärr med ett par malplacerade upptempolåtar lyckas bryta den spöklika, kusliga men lockande stämning de byggt upp. När de sedan räddar situationen med en mer typisk Piroth-sång som avslutning kvarstår ändå känslan av att detta kan vara början på en fin karriär.
Hur glada systrarna Piroth blir av att det redan efter skiva nummer två finns något som kan kallas "typisk Piroth-sång" vet jag inte men det är menat som en komplimang och vittnar om stark egenart. Och hur vackert är det inte med en folkpoppig duo som inte gnäller och skriker sönder sina låtar utan bara koncentrearar sig på att låta behagligt? En mycket vacker och stämningsfull skiva där "Trans-Sibirian Express" lyser starkare än kanske allt annat i detta svenska höstmörker. |
|
  Niclas Gustafsson 2009-11-02 |
|
 |
|
|
|
 |
|
|