|
|
 | Carola
Från Nu Till Evighet |
|  |
|
|
| Mycket Väsen För Lite Ull..... |
Ja, enligt ett västgötskt ordspråk var det så den gamla käringen sa när hon klippte grisen med fårsaxen. När jag betraktar det här albumet kan jag inte hitta en bättre jämförelse.
Sedan må det ligga etta på den svenska försäljningslistan. För har verkligen den här tanten en sådan arbetsbörda att hon inte kan fixa till mer än tio originalspår för ett nytt album.
Att sedan lägga den engelska översättningen på hennes eurovisionsschlagerbidrag som "bonusspår". Det är förbaske mej rena hånet mot presumtiva skivköpare.
Men med tanke på försäljningsresultatet inom Sveriges gränser så besannas också ett annat ordspråk, fast ett amerikanskt sådant. Det var den gamle cirkusägaren P:T Barnum som myntade uttrycket "there´s a sucker born every minute!"
För låt oss slå fast. Carola Häggqvist är ett synnerligen svenskt fenomen. Sedan hon slog igenom under första halvan av 80-talet har hon egentligen inte presterat särskilt mycket.
Men lik förbaskat har hon lyckats med att knipa åt sej en plats i folkhemmet där allmänheten tolererar det mesta. Det spelar ingen roll om hon, i interjuer, förklarar att homosexualitet är en sjukdom eller om tvegifte ska bestraffas med offentlig stening. Att kasta blomkrukor på Skansenpubliken ligger också inom den offentliga toleransnivån. Det sitter alltid något ljushuvud i media och ursäktar det hela, "Hon sjunger ju så bra"!
Men gör hon det? Tja, hon kan hålla ton och hon kan också fixa en tonartshöjning medan hon springer. Men ingår inte det i jobbet? Den enda skillnaden i hennes vokala insatser från 80-talet och idag är att hon numera viftar med underläppen när det börjar ta emot. Jag förmodar att detta kallas att "waila" men i mina öron låter det för djäkligt.
I åratal har också den svenska allmänheten matats med uppgifter om att nu ska Carola ta tag i sin internationella karriär. Ja, det är möjligt att detta skett men det har i så fall gått undertecknad fullständigt förbi. Enda gången jag kan erinra mej att något sådant hände var när hon lämnade Bert Karlssons Mariann-stall för att istället skriva på för Polydor.
Detta skulle resultera i en internationell satsning med ett album producerat av en broder i Gibbfamiljen. De sistnämda hade ju då haft sin karriärs största internationella framgångar och Robin Gibb hade också producerat miljonsäljare för bl.a Barbra Streisand.
Vad man glömde bort att informera den svenska publiken om var den Gibb som accepterat att fixa till Carolas album var Maurice Gibb. En man som då hade så stora alkoholproblem att han knappast hittade till studion. Klart som tusan att han åtog sej det jobbet. Han behövde så mycket kontanter han någonsin kunde dra in.
Jag behöver väl knappast tillägga att sagda album inte sålde ett ex. utanför den svenska tremilsgränsen.
Oxh så där har det rullat på. Carolas bravader är alltid löpsedelsstoff i Sverige men aldrig någon annan stans. Att varje europeiskt land har en sådan här sångfågel är också ett faktum. Den som orkade igenom alla bidragen i det sista schlagerspektaklet kanske lade märke till Turkiets motsvarighet. Jag har förträngt hennes namn men minnesbilden av en dam i övre medelåldern, iförd laxfärgat raffset, vinglande runt på skyhöga klackar, ylade om "superstar" kommer aldrig att lämna mitt minne. Hon säljer säkert inte heller ett ex av plattan utanför hemmaplan men det är så sådana här tävlingar fungerar. Den uttagna artisten är stjärna på hemmaplan. Kanske också i något grannland men sedan är det stopp.
Den här gången gick det inte heller för Sverige att spela ut det säkra ABBA-kortet. För visst låter Invincible som något som ramlade bakom pianot när Benny Andersson och Björn Ulvaeus satt ute på sin skärgårdsö och knackade ihop hits någon gång i slutet av 70-talet?
Något som fungerade alldeles utmärkt vid 80-talets mitt när Berts schlagersmeder lånade saxarrangemanget till I Do I Do I Do och fixade till en seger för norsk/svenska Bobbysocks.
Problemet är bara att det schackdraget inte fungerar så bra längre när halva Östeuropa halkat med i Eurovision Song Contest. Där verkar det inte som om ABBA står så högt i kurs längre.
Men frågan är väl om inte resultatet i sagda tävling var det bästa som kunde hända Carola. Nu kunde hon dra sej ur med hedern i behåll. Oavsett om hon vunnit eller inte så hade Invincible ändå gått samma väg som Fångad Av En Stormvind.
Ett ex. av plattan hade hamnat i skivhyllan hos alla europeiska schlagernördar vilka samlar på allt som har med Eurovison Schlager Contest att göra. Ingen annan hade brytt sej.
Nu kommer Carola att dra hyfsat med publik under sin sommarturné och skivbolaget kan nöjt konstatera att det här albumet blev en storsäljare. I alla fall på hemmaplan. Något som med automatik också ger henne en bokning under sommarens säsong av Allsång På Skansen.
Den som köper den här plattan blir säkert inte heller besviken. Den innehåller ett antal schlagerlåtar skrivna efter formulär A & B. Carola sjunger som hon brukar göra och hon har fått ytterligare en låt att lägga till extranumren på repertoaren. (Fast var man tvungna att återanvända samma bakgrund på omslaget som fanns på hennes första album?)
Men Carola är alltid Carola, i albumets booklet, känner hon sej manad att inleda den obligatoriska tacksidan med ett halvt evangelium.
Det är säkert skönt för damens sinnesfrid att hon aldrig hört de inspelningar som blev resultatet när en ung Jerry Lee Lewis sitter i Sun-studion och diskuterar religion med Sam Philips. Det är där som herrarna konstaterar att visst är det trevligt med Gud etc men faktum kvarstår. Det är alltid Djävulen som har den bästa musiken. |
|
  Lennart Wrigholm 2006-06-11 |
|
 |
|
|
|
 |
|
|