|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Salim Nourallah
Beautiful noise |
|  |
|
|
| Ett samtal med Jeff Tweedy |
Jeff Tweedy ringde. Han vill ha sin röst tillbaka och Wilco sin popådra. Orden var hårda och Salim Nourallah beskylldes som skurken i dramat.
-Va faan! Du har väl lyssnat på hans senaste, väste Jeff ur sig ilsket. -Han har ju ingen skam i kroppen! Va fan ska hända härnäst? Låtar om medvetna hjärtkrossningar, eller, hey, varför inte gå fullt ut när han ändå håller på? Jag har en bultande huvudvärk som aldrig försvinner, varsågod herr Salim, it's all yours! Du verkar ju vilja göra allt precis som jag, helvete!
Jag försökte gång på gång lugna ner honom, men till en början var mina försök helt förgäves. Det var som att tala till en vägg. Han vägrade helt enkelt att lyssna på vad som gör Salim till ett så mycket bättre alternativ till Wilco. Men efter ett tag sänkte han sin råa ton och började åtminstone tala med öronvänlig volym.
Jag frågade honom varför han kände en sådan frustration mot en vacker skapelse som "Beautiful noise". -Är inte bara det ett tecken på att du ser Salim som ett stort hot mot Wilcos segpoppiga dagsform? fortsatte jag med risk för fortsatta hatsalvor till svar -Äh, va fan har han som inte vi har? sa Jeff (nu i något lugnare ton) -Se bara på låtar som "The world is full of people who want to hurt you" eller "Montreal". Sååå "Yankee hotel foxtrot", erkänn att du håller med! Jo, visst ser jag likheter, sa jag, men ärligt talat, det här känns ju faktiskt många gånger mer intressant än den så otroligt överskattade "Yankee hotel foxtrot", eller det senaste släppet för den delen och så länge Salim levererar stycke efter stycke som får "Yankee..." att liknas vid en b-sidesamling till just "Beautiful noise" så kan jag inte annat än att hylla denna man. Han gör ju det ofta så mycket bättre, ljuvare och mer ödesmättat liksom. Ok, hans senaste är inte i klass med er klassiker från 1999, "Summerteeth", men det var ju ändå sju år sedan ni kom med något riktigt intressant. Där har du den bistra sanningen Jeff, det är bara att inse fakta. Salim har på några få år och två album sprungit förbi er utan några större problem. Lyssna bara på de sorgligt vackra "The apartment", "1st love" och "The otherside". Eller solskenseuforiska "All those years down there". Jeff blev tyst för en stund. Jag hörde att han fumlade med något vid sidan av och efter en stund dök "1st love" upp i bakgrunden.
"Were you scared that day, angels stole your breath away. And did she hold your hand as tears fell on the wedding band."
Samtidigt som jag hör Salims dystra iakttagelser från Jeffs stereo genom milslånga telefonledningar börjar en snyftande Jeff uppta allt mer plats. -Så ja, det är bara att bryta ihop och komma igen, blev mina försök till tröstande ord. Jeff hade gått från aggressiv och frustrerad till deppig men accepterande. Det sas inte så mycket mer efter denna incident, men ibland säger tystnad mer än ord och jag förstod att Jeff slutligen hade släppt taget och börjat gilla läget.
När telefonsamtalet var över kunde jag inte annat än att känna stor sympati för Jeffs negativa syn på Salim. Hans tankar var nämligen mer eller mindre mina för två veckor sedan. |
|
  Daniel Magnusson 2006-06-21 |
|
|
|
|
|
 |
|
|