|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | The Fine Arts Showcase
Dolophine Smile |
|  |
|
|
| Jag tänker inte ens nämna brorsan i denna text... |
"Now I know that we are stuck because we'd much rather fight than fuck and I think I know where this road is leading"
Inget är som en liten hjärtesorg för att pigga upp kreativiteten? Nej, egentligen vill jag inte låta cynisk, men titta på hur det har sett ut i musikhistorien - Bob Dylan, Ulf Lundell och Richard Thompson är bara några av de som har presterat på topp vid uppslitande separationer. Och nu har Gustaf Kjellvander gjort sin hittills starkaste platta med just denna utgångspunkt.
Just när lite för många mediokra och direkt dåliga nya svenska skivor har trillat ner genom mitt brevinkast kommer The Fine Arts Showcase som balsam för själen och förnyare av hopp. Kjellvander har klätt denna uppgörelse med ett sprucket förhållande i en lite rockigare skrud än vanligt och har ett högtidligt, närmast croonerartat tonläge i rösten och det låter förbluffande bra och angeläget. 60-talsdoftande, klingande gitarrpop så här väl skriven och framförd brukar räcka långt av egen kraft men nu bär de dessutom fram ett gäng extremt starka texter som borde hugga tag i och beröra fler än bara Kjellvanders ex.
Byrds-influenserna finns där - lyssna bara på harmonierna i "The Teenage Order" - men här finns även ett taggigare The Fine Arts Showcase som går sina egna vägar. Ett band med både en och annan vass kant av ödesmättad svärta med en jäkla attack - som i "Lovesick".
Vackert är det dessutom, inte bara när de låter lyssnaren vila i ett tjusigt pianostycke i väntan på nästa hjärtslitande urladdning (som i detta fall är "Looking for your love" - en postpunkig höjdpunkt). Och med avslutande duetten med Theoretical Girl slås den sista spiken i övertygelsens kista när The Fine Arts Showcase lämnar mig med tankar på Nick Cave och gamla Lee Hazlewood-duetter.
En av årets starkaste plattor är alltså här - frågan är om det är musik i behov av lyckopiller eller om den bara är ett i sig. Hur som helst - utmärkt är albumet tveklöst och även om jag önskar Kjellvander kärlek och lycka ska han veta att han nu har mycket att leva upp till - det var ju det där med olycka och kreativitet... |
|
  Niclas Gustafsson 2009-07-05 |
|
|
|
|
|
 |
|
|