Min dröm att en gång bli en rockstjärna var ganska bortflugen, och tanken på att stå på en stor scen var ganska långt bort. Men sedan såg jag Pascal uppträda i Stockholm, och skickade genast iväg ett sms till min flickvän. "Jag ska bli rockstjärna, bara så att du vet". Pascal hade just bevisat att man inte behövde vara med i Idol eller spela som en gud för att komma någonstans. Ja, inte för att de spelar som krattor, men deras musik är enkel, snygg och rak. Pascal dök upp från ingenstans, och under loppet av ett år har de hunnit med skivkontrakt, häftiga spelningar, och fått många mångas uppmärksamhet .
Pascals paradnummer är "Förbi fabriken", och den låten kommer att ta dem långt. Ett spår som berättar om livet på Gotland, och som går rakt in i hjärtat. Fast hela skivan är egentligen ett enda långt paradnummer i sig. Manuelas distinkta bas, och Isaks charmiga sång lägger en fantastisk prägel på den här extremt bra skivan. Lyssna på Isaks gitarrutsvävningar i "Kom inte till mig", eller dansa med i tempot till "Ensam på en krog i Hamburg".
Blanda Chuck Berry, amerikanskt 60-tal, Håkan Hellström (!) och lite våta rockdrömmar. Då har du genast Pascal, och de står för en ny era inom den svenska musiken. Jag uppmanar er, ta er tid att lyssna på Pascal, det kan vara det bästa val du någonsin har gjort. Eller åtminstone se dem live i sommar, för de kommer garanterat att komma till några festivaler. |