 |
| ROCK ME! |
| The Scams kom från ingenstans, men dessa smålänningar har gjort en mindre karriär i Eddie Meduzas fotspår, där Rock n' Roll är något de bestämt sig för att frälsa Göteborgspubliken med.
Jag intervjuade bandet på Hultsfred, såg även en pratstund med dem på kommersiella Mtv, så det var upp till bevis för Musiklandets utsända att se om måttet höll på Henriksbergs scen. |
|
Vid första anblicken ser de ut som Kalle Ankas brorssöner. Kaxiga, egensinniga, men utrustade med värmefyllda hjärtan. För visst kan The Scams bevisa att raggarrock handlar om så mycket mer än brylcreme, polisonger och slitna skinnjackor.
Sångaren Danny, som mäter nästan två meter i strumplästen, vevar gitarren med träffsäker finess. Publiken jublar, och jag med den.
Flörtarna med 50-talet, signerat rockabilly, dånar genom lokalen. Rocken är definitivt inte död någonstans, men om så är fallet har den ikväll uppstått, om än bara för en liten stund.
Man kan inte bara bestämma sig för att spela denna sortens musik, man måste på något sätt bli ett med den. Och det är precis vad som sker här. Ljuvlig harmoni med ett samspelt band som sätter bullseye efter bullseye.
Basisten Kriss biggs följer med sina homies i varje riff, med ett lite lagom headbangande hår som pricken över i:et.
Ett stort plus till doldisen bakom trummorna, Chuck The Beat.
Fortsätt att se så cool ut, fortsätt att gå lös på virveln, fortsätt med allt för bövelen!
Jag lämnar Henriksberg i ett saligt mode.
varför lever jag inte på femtiotalet så att jag kan lyssna på denna musik konstant i folkparkerna med en fet Dodge parkerad utanför? |
|
  Tatiana Karas 2007-11-23 |
|
 |
|
|
|