|
|
|
|
 |
| På värmländska om amerikanska influenser, kärlek och stylade låtar |
| En dag i februari ringde jag upp Claes Nordwall i Karlstad för att prata om plattan Claes "Cleeve and Sasquatch" som nyligen släppts, kärlek och känsla, och litegrann det för svenskt kallprat obligatoriska vädret.
|
|
Plattan släpptes i början av februari, och nu är planeringen inför vår och sommar i full gång. Några spelningar är bokade som ska bli del av en turné. Datum kommer senare.
-Fokus ligger på Sverige såhär i början, men vi vill göra någonting i Tyskland och Österrike också.
Titeln "Claes Cleeve & Sasquatch" fick mig att undra hur stort avståndet är mellan Claes och bandet som kallas Sasquatch. Claes förklarar att han skriver allting, sedan tar han med materialet till bandet som fyller ut med arrangemang.
-De stylar låtarna, kan man säga.
Claes är dock soloartist i grunden och har även släppt en EP för ett par år sedan vid namn Claes Cleeve. Även om Claes bestämmer väldigt mycket hur han vill ha det så har bandet stor inverkan på slutresultatet. Claes vision om låten kan bli väldigt förändrad av alla individer i bandet.
-Det är rätt kul egentligen, att man inte vet hur det kommer att låta när man tar med sig låten. När man blandar olika personers influenser och kreativitet blir det speciellt.
Claes försöker hela tiden att prova nya saker i låtskrivandet. Bandet bor i Arvika och han i Karlstad, vilket gör att de inte kan repa så mycket. Eftersom större delen av bekantskapskretsen är musiker blir det att vissa grejer byggs med hjälp av vännerna också.
-Så man åker till replokalen en lördagkväll, tar med sig några öl och gör saker utav sådant som jag har skrivit, fast med deras komp.
Vilken form nästa skiva ska bakas i vet ingen än. Claes trivs med Sasquatch, men är inte säker. Han funderar och skriver låtar hela tiden.
Min research innan intervjun ledde mig till några recensioner och artiklar. I samtliga nämndes någon form av koppling till USA, så jag frågade vad Claes egentligen har för relation till det där mäktiga landet i väst.
-Jag har alltid dragits till den amerikanska musikkulturen.
Claes pratar om skillnaden mellan engelsk och amerikansk musikkultur. Han känner att amerikanerna skriver sådan musik som de vill spela och att det är mycket självsökt. Musiken handlar inte om att vara så kontroversiell som möjligt utan om att spegla själen.
-Det tycker jag blir tydligt i amerikansk musik, att man har nära koppling till sig själv, och själ, och typ kärlek.
Den där kärleken och känslan tycker Claes är mer närvarande i amerikansk än i engelsk musik. Han säger sig ha även engelska influenser, men upplever att grunden finns i det amerikanska.
-Men jag älskar inte landet USA, jag tilltalas bara mer av musik som kommer därifrån.
När jag lyssnade på skivan kände jag ljumna höstvindar svänga i grenar men lite inre svärta och kyla smyga sig på. Därför valde jag att sätta in "årstid" i min obligatoriska "om din musik skulle vara..."-fråga. Vilken?
-Den skulle vara… September, tror jag. Då lever man fortfarande på det här sommarruset. Hösten är ofta en nystart för många. Och så blir det lite kallare, och musiken kan nog också vara lite kall, och den har djup och dimension. Och jag älskar hösten, färgerna i den. Om jag skulle måla musiken skulle den nog vara höstig och levande. Jag tycker att hösten är rätt levande. |
|
|
|
|
  Anna Gustafsson 2009-02-24 |
|
 |
|
|
|
|
|